The Cinderella story

Ja, nu blir det sagostund. Nej, inte riktigt, men nästan!
Jag och M.B åkte ju med Ålandsbåten i torsdags. M.A skulle ha följt med men hon fick maginfluensa dagen innan och vi försökte in i det sista att hitta någon ersättare. Tyvärr fick vi inte ihop det så jag och M.B. åkte själva.
Smokie spelade ppå Cinderella och jag bokade hytt redan i november. Självklart! Inget att förlora där inte. Och när det är den enda "synliga" spelningen på hela året så måste man ju!
Men i korridorerna kunde man ana en mygga surra om en ev händelse under de kommande kalla månaderna. Om det stämmer får tiden utvisa...
Jag hade i alla fall en skitkul resa. Det roligaste jag gjort på länge faktiskt!
Det började redan på bussen. Hade INTE tänkt dricka något före konserten. Ni som känner mig vet ju hur ofta jag får springa på toa. Och under en konsert vill man inte missa en låt även om man nu råkar ha hört den ett flertal gånger tidigare.   :-)
Bussen gick 12.10 från Myrorna och bara någon minut senare satt jag med en cider i handen. Den var egentligen M.B:s men jag fick den. Hon tyckte inte att den smakade gott. Hm... Och jag tyckte den var jättegod!
Hannas cider var det. Med smak av persika och vanilj. Fräscht och gott!
Jag hamnade bredvid en 22-årig kille på bussen och bakom oss satt hans två kompisar. Vi började snacka med dem och när vi väl kom fram till hamnen gjorde vi sällis bort till "ölbåten" vid Birka terminalen. Vem orkar sitta och vänta i nästan tre timmar på att kliva ombord på båten liksom?

När vi väl klev på Cinderella gick jag fram till fartygsvärden Per (han ses i kanal 5:s program Färjan) för att hälsa från morsan. Tur de inte stod och filmade då...
Vi gick till vår hytt med våra grejer och sedan tog vi en sväng på "skeppet". Tog en tur bort till Fun Club där Smokie skulle spela senare på kvällen och hade turen att träffa på basisten, Terry.
Vi pratade en bra stund om hans Dubairesa och välgörenhetsbalen b l a.
Han hade ju aldrig träffat M.B förut och jag presenterade dem för varandra. Men, vad är det för fel på mig egentligen? Kan inte förstå vad Terry menade med att jag skulle vara lite crazy och att han nästan tycker synd om mina vänner.... HAHAHA! Någon som håller med???
Man kan tro att han och jag känt varandra läääänge! 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0