minizoo

Ja, det hände något sorgligt i tisdags. Den minsta kissebebisen låg död när jag kom in in i badrummet vid sex på morgonen. Men vid halv ett på natten levde han fortfarande. Jag hade dåligt samvete hela dagen (och har det fortfarande när jag tänker på det). Skyllde på mig själv. Jag såg ju att han var mycket mindre än de andra, ja, nästan hälften så stor. Och det första som kom upp i huvudet på mig var att åka och köpa flaska och ersättning för att nappa upp den lilla. Men eftersom han klarade det första dygnet trodde jag väl att han skulle klara sig. Skittråkigt var det och jag fick ha begravning på eftermiddagen.

Lite "lustigt" var det ändå det som hände vid frukosten dock, den dagen. Jag som är lite spirituell (eller vad det heter) tror ju på lite "mysko" grejer och när jag satt vid köksbordet satt jag vid en annan plats än vanligt. Och när jag sitter där så ser jag helt plötsligt en sädesärla utanför fönstret. Den första för i år faktiskt... (sent tycker jag) Nåväl. Han/hon flaxar med vingarna och står nästan still i luften samtidigt som den tittar in genom fönstret där jag sitter. Efter en stund kom jag på.... Hm. Den är ju svart-vit, precis som kissebebisen. Kan det vara en liten hälsning från en avliden sötnos? Typ; du behöver inte ha dåligt samvete???

Take care!
ps. När jag gick till sjukgymnasten en stund senare mötte jag en katt utanför ett hus bland villorna. Jo,just. Den var svart-vit... Eller vit-svart kanske man säger när den är mer vit än svart? Stämmer ju även in på kissebebben....