Bang, bang, skallebang!
Det ordnade till sig med datamusen i går men jag orkade aldrig blogga något. Var lite seg efter den tidiga morgonens händelse.
Blev nämligen väckt ca 05.50 i går morse av en stor smäll. Förstod först inte vad det var. En stund fick jag för mig att någon hade kastat något på mitt sovrumsfönster så jag smög upp och tittade försiktigt ut genom persiennen. Ok, inga synliga ben utanför. Skönt!
Kollade klockan och gick på toa. När jag kom tillbaka in i sovrummet hörde jag en ny smäll och gick åter igen fram till fönstret och vinklade på persiennen. MEN VAD FAN! Svart rök vällde upp längs muren en bit bort! Det måste brinna nere på parkeringen!
Jag gick med skakiga knän ut i hallen för att hämta telefonen. Slog larmnumret och tjejen som svarade sa att brandkåren redan var på väg. Någon annan hade hunnit före. Med skakig kropp kände jag att jag var tvungen att prata med någon. Skulle jag gå in till grannen dörr i dörr eller ringa grannen ovanpå?
Jag valde det sistnämnda men fick inget svar. Konstigt, tänkte jag. Den här smällen MÅSTE de ha hört!
Efter en stund såg jag dock P som bor ovanpå. Han var redan ute och kollade läget. Jag gick ut i trappen och där stod T och sa att jag skulle lägga på luren. Hon tänkte ringa och larma.
Grannen dörr i dörr och hennes barn var också ute i trappen. Alla var yrvakna men ändå lite på helspänn.
Själv började jag förbereda en ev evakuering. Fan, vad hjärnan är knäpp! Men det beror ju på att det brunnit i huset tidigare.... Jag tog fram mobilen och laddaren, satte på hundarna sina halsband.
Efter ett tag kunde jag inte vara kvar inne. Grannen dörr i dörr kom in och sa att hon tänkte vara hos mig en stund eftersom hon såg på mig hur skärrad jag var. Nja, svarade jag. Jag måste ut och få luft.
Det kändes som att jag skulle kräkas!
Jag och sonen gick ut och det var lite skönt ändå tror jag. För då fick jag se att det faktiskt bara var en bil som brann, inte flera. Hjärnan drar ju igång det värsta scenariot direkt och särskilt efter lägenhetsbranden för 4 år sedan.
Några minuter senare gick jag upp till huset igen (vårat hus är byggt på garagets tak) och grannen dörr i dörr följde med mig på en liten kortis med hundarna.
Väl inne igen tog jag en dusch och läste tidningen innan jag somnade om straxt efter 8.
Väcktes av sonen vid tjugo över elva och då var det bara att masa sig upp. Men jag var totalt slut hela dagen. Det tog nog mer på psyket än man trodde från början.
Så i dag är det söndag. Har haft skallebang nästan hela natten och nu hoppas jag på att alvedonen ska jaga bort den. Har legat ganska mycket på spänn i natt. Lyssnat efter alla möjliga ljud. Vill ju inte att det ska hända igen för troligen var branden anlagd!
Nej, nu ska jag surfa vidare i cyberspace! Ha det gott på fjärde advent. Själv ska jag rulla köttbullar på eftermiddagen...
Blev nämligen väckt ca 05.50 i går morse av en stor smäll. Förstod först inte vad det var. En stund fick jag för mig att någon hade kastat något på mitt sovrumsfönster så jag smög upp och tittade försiktigt ut genom persiennen. Ok, inga synliga ben utanför. Skönt!
Kollade klockan och gick på toa. När jag kom tillbaka in i sovrummet hörde jag en ny smäll och gick åter igen fram till fönstret och vinklade på persiennen. MEN VAD FAN! Svart rök vällde upp längs muren en bit bort! Det måste brinna nere på parkeringen!
Jag gick med skakiga knän ut i hallen för att hämta telefonen. Slog larmnumret och tjejen som svarade sa att brandkåren redan var på väg. Någon annan hade hunnit före. Med skakig kropp kände jag att jag var tvungen att prata med någon. Skulle jag gå in till grannen dörr i dörr eller ringa grannen ovanpå?
Jag valde det sistnämnda men fick inget svar. Konstigt, tänkte jag. Den här smällen MÅSTE de ha hört!
Efter en stund såg jag dock P som bor ovanpå. Han var redan ute och kollade läget. Jag gick ut i trappen och där stod T och sa att jag skulle lägga på luren. Hon tänkte ringa och larma.
Grannen dörr i dörr och hennes barn var också ute i trappen. Alla var yrvakna men ändå lite på helspänn.
Själv började jag förbereda en ev evakuering. Fan, vad hjärnan är knäpp! Men det beror ju på att det brunnit i huset tidigare.... Jag tog fram mobilen och laddaren, satte på hundarna sina halsband.
Efter ett tag kunde jag inte vara kvar inne. Grannen dörr i dörr kom in och sa att hon tänkte vara hos mig en stund eftersom hon såg på mig hur skärrad jag var. Nja, svarade jag. Jag måste ut och få luft.
Det kändes som att jag skulle kräkas!
Jag och sonen gick ut och det var lite skönt ändå tror jag. För då fick jag se att det faktiskt bara var en bil som brann, inte flera. Hjärnan drar ju igång det värsta scenariot direkt och särskilt efter lägenhetsbranden för 4 år sedan.
Några minuter senare gick jag upp till huset igen (vårat hus är byggt på garagets tak) och grannen dörr i dörr följde med mig på en liten kortis med hundarna.
Väl inne igen tog jag en dusch och läste tidningen innan jag somnade om straxt efter 8.
Väcktes av sonen vid tjugo över elva och då var det bara att masa sig upp. Men jag var totalt slut hela dagen. Det tog nog mer på psyket än man trodde från början.
Så i dag är det söndag. Har haft skallebang nästan hela natten och nu hoppas jag på att alvedonen ska jaga bort den. Har legat ganska mycket på spänn i natt. Lyssnat efter alla möjliga ljud. Vill ju inte att det ska hända igen för troligen var branden anlagd!
Nej, nu ska jag surfa vidare i cyberspace! Ha det gott på fjärde advent. Själv ska jag rulla köttbullar på eftermiddagen...
Kommentarer
Trackback
